I halsen alltså. Isa har stuckit ner en pinne i halsen idag och ligger nu på operationsbordet eftersom att hennes nya hobby som pinnslukerska inte gick något vidare. Hon har fått en blödning i halsen och det finns en bit av pinnen kvar ända nere i tonsillfickan.

Jag får lov att hämta hem henne ikväll klockan 8 om ingenting händer. Antagligen visade jag upp ett mycket tydligt kroppsspråk när veterinären sa till mig att åka hem, för hon klappade mig på axeln och påminde mig om att det ju bara gäller några timmar. Jag känner mig sådär tom liksom, och fällde några (läs många) tårar på vägen hem utan min lilla hund i bilen. Jag vet inte när jag blev så fånig och känslig.

Nu irrar jag mest runt. Vad gör folk som inte har hund liksom? Städar, pluggar, fikar? Ingenting känns lockande av dom alternativen.