Igen. Sons of anarchy.

Isa gillar sin boll och att inte vara sjukskriven - http://www.youtube.com/watch?v=2NC2JitVA1s

Varför tar jag aldrig med mig kameran när jag borde? I morse åkte jag, Emil och Isa hem till Cia och kom nyss hem. Vi har flaskmatat lammungar, fikat, kramat på hundar, kramat på får och Isa har roat sig med ett par baggar. En bra dag, framförallt för Isa och Emil tror jag bestämt. Emil blir som en liten barnunge runt djur! ;)

Isa lyckades dock skada trampdynan lite och fick på lite salva som ska vara sketbra, så jag hoppas att det läker fort för just nu gör det lite granna ont på henne.

Röjde uppe hos Gun hela dagen i fredags medan Isa roade sig med att springa, springa, springa, springa, rulla sig i en gyttjepöl i en hästhage, springa, springa, rulla sig i hästbajs, springa, springa. Hon njuter rätt bra av att äntligen få vara lös igen, kan man väl konstatera.

Igår spårades det och eftersom att jag tvingade min stackars hund helt fel fick hon slita som ett djur för att hitta spåret igen, så hon var rätt trött direkt efter i värmen, pluffe!

Bollen. Fotbollen. Isas ögonsten, Isas pärla och Isas allra bästa vän. Nu har dom återförenats igen. Hon tänker aldrig släppa bollen mer, såg det ut som förut när hon låg ute på tomten och flåsade med munnen på vid gavel med bollen i truten. Hon är fri från sjukskrivningen från och med igår, och lyckligare BC finns nog inte.

Typ så har det sett ut sen jag fick hämta hem fröken igår. Hon jamade för full rulle när jag kom in hos veterinären och en sköterska hade kramat lite extra på henne eftersom att hon var så ledsen.

Nu är det sjukskrivning (ingen fysisk ansträngning alls typ) i 10 dagar eftersom att blödningen kan brista om hon tar i. Känns mycket skojigt - idag har hon liksom tagit igen dötiden hon missade när hon var sövd igår och bl a roat sig med att bita sönder en BH. Hon fick ett ganska långt spår uppe på hundklubben som hon tog sig an med stor glädje och spetssvansen i topp. Lite ledsen när hon insåg att det var slut, dock.

Eftersom att veterinären inte vet om hon fått ut alla pinnbitar ska jag hålla koll på henne ett par veckor vilket t ex innebär att jag har fått order om att tempa henne varje dag vilket tydligen är ett uppriktigt skräckscenario för Isa som vill ha sin kropp ifred annat än när det gäller kramar. Hennes kroppsspråk visade tydligt att det här nog fan var det VÄRSTA som kunde hända.

Tog en fika på hundklubben ikväll med Neda och fick se jätteschäfern Ace igen, som ser ut att ha vuxit från en kalv till en vuxen älg.


Vad enkelt och trevligt livet var - innan febertermometern kom fram.

I halsen alltså. Isa har stuckit ner en pinne i halsen idag och ligger nu på operationsbordet eftersom att hennes nya hobby som pinnslukerska inte gick något vidare. Hon har fått en blödning i halsen och det finns en bit av pinnen kvar ända nere i tonsillfickan.

Jag får lov att hämta hem henne ikväll klockan 8 om ingenting händer. Antagligen visade jag upp ett mycket tydligt kroppsspråk när veterinären sa till mig att åka hem, för hon klappade mig på axeln och påminde mig om att det ju bara gäller några timmar. Jag känner mig sådär tom liksom, och fällde några (läs många) tårar på vägen hem utan min lilla hund i bilen. Jag vet inte när jag blev så fånig och känslig.

Nu irrar jag mest runt. Vad gör folk som inte har hund liksom? Städar, pluggar, fikar? Ingenting känns lockande av dom alternativen.

Ska man inte kunna spara lösenord på en Mac? Och man borde väl inte behöva ladda ner en annan webläsare för att kunna göra radbrytningar i bloggen? Bajs.

Tur att den är fin ändå, min mac. Annars hade jag brutit ihop vid det här laget.

Alltså det är så jävla tråkigt att köra tidningar. Jag dör inombords när jag tänker på det. Det roligaste som hänt EVER när jag har kört tidningar är att en gubbe på P3 sa "Hej Gun" och då sa Gun "Heej det är Gun". Jäjj. Tur att Emil är snäll och håller mig sällskap.

Isa förstår vilket moment som är på gång när någon säger "nästa moment är ställande under gång". Hon ställer sig sketsnyggt; men jag hinner ju fan inte ge henne ett kommando innan hon nitat. Så det tränade vi bl a på igår när Karin kommenderade och idag har Emil fått stå och säga "kommendera" over and over again. Det gick bättre i slutet. Hunden var dessutom duktig förövrigt också men vi behöver träna på högersvängar, högersvängar och högersvängar. Nu tittar jag förövrigt på Mamma byter bo och bara älskar Emil ännu mera.