Bisarre Bobo.
Såhär ser det ut när vi pluggar i vår familj. Jag sitter på stolen bredvid Isa, i vanliga fall.
När Bobo och Bengt sover och Isa gett upp hoppet om råttsvans till frulle ser det ut såhär istället. Notera Emils något bistra uppsyn.
I söndags var jag&emil på polishunds-sm och helt apropå ingenting tränade jag och Linnéa rallylydnad igår, bara sådär. Det svåra var kopplet, helt klart. Idag har vi spårat med Neda och Ace, B1 var med också och talade om för schäfern att Isa låter vi vara ifred. "Rör du så dör du", säger han nog till Ace på värsta storebrorsvis.
Tappade bilnyckeln i spåret och släppte på Isa igen som är en käck tjej och hittar nyckeln. Sötunge!
Bobo ja. För ett tagsen hade Bobo fått päls. Nu ser han förjävlig ut igen. Trots att jag hört att dubbelrexar är sådana tänker jag nog åka in till djuraffären och fråga om det verkligen är meningen att han ska se ut så. Hade jag mött Bobo på gatan hade jag varit hundra på att digerdöden kommit till Sverige igen:
Han ser ju allt annat än frisk ut, Bobo. Men han verkar pigg, glad och välmående (äter som ett svin) och kliar sig inte. Men ful är han, vidundret!
Bengt är lite sötare;
Manfred är egentligen mest grön. Ibland utbrister Emil "Lina KOM, kom och kolla, Manfred har FLYTTAT SIG!" Då har Manfred med största sannolikhet tagit sig ifrån hängväxten till hans stora rot/stock/träd han har på andra sidan terrariet. Det vet jag, för jag känner Manfred nu. Jag kan hans moves, så att säga. Manfred rör sig inte så mycket.
Jag lyckades faktiskt övertyga Ace om att det var helt okej att sitta stilla en halv sekund för ett foto, och SEDAN kunde han väl få hänga i min kamera och dreggla ner linsen.
Dagen efter.
Såhär en dag efter valet tänker jag mig att SD ändå bara är vågmästare. Förhoppningsvis gör det att jag inte behöver sätta igång och föda 4 barn enligt Herr Åkessons rekommendationer. Tur för mig.
Nej, jag är inte bitter.
Nej, jag är inte bitter.
Biten border collie
Bobo bet precis Isa i näsan. En mycket paff Isa.
Söndag.
Söndagar är alltid rätt trista; det körs tidningar på morgonen, och sedan vill jag sova en stund eftersom att jag sällan eller aldrig lyckas somna på kvällen/natten innan där. Isa sover nu för tiden gärna på morgonen, helst till runt 9-halv 10, innan dess får jag alltid tvinga ut fröken för att kissa, sedan kutar hon rätt in igen och lägger sig i soffan eller sängen och tittar på mig som om jag är dum på riktigt.
På söndagar däremot är Isa väldigt pigg och tycker att det är en strålande idé att vakna med tuppen så att säga. För att motverka det släpar jag helt enkelt med mig Isa i bilen när jag kör tidningarna, då ligger hon där i 2½ timme och halvjäser och sedan kan hon sova en stund på morgonen. Förra lördagen vägrade dunungen följa med; när hon förstod att bilåkning mitt i natten stod på schemat vände hon på klacken och innan jag fattat att hon vänt hade hon hunnit ner och lägga sig framför ytterdörren, så jag var rar och släppte in henne. Då kom jag hem vid 7 och klockan 20 över 8 tyckte Isa att nu är det ju morgon, HEJJE! Isa väcker en inte direkt charmigt heller utan börjar gärna dagen med att tugga på garderoben, för då vaknar ju jag och det är ju skojigt. När jag bara säger till henne att lägga av hoppar hon sött upp i sängen och lägger sig och biter i sänggaveln istället. Puttar jag då ner henne ifrån sängen knatar hon fram till väggen och börjar dra loss tapeten. Skäller jag då på henne tänker hon sig att en sko får ju igång mig, och så där håller vi liksom på och redan vid garderobskäkandet är min morgon egentligen förstörd; jag kan inte somna om igen!
Inatt tvingade jag dock med henne igen, som hämnd för förra söndagen och imorse fick jag minsann sova! Eftermiddagen spenderade vi på hundklubben tillsammans med Linnéa och hennes skräcködla. En hel jävla massa mygg joinade oss med glädje dessutom, vilka små svin. Isa gned sig förtvivlat i ansiktet, Mizty högg för att mörda och jag och Linnéa fick bölder i huvudet och livet var alldeles jävligt. Regnade gjorde det också. Nåja, Linnéa kommenderade mig och Isa; en apportering, fritt följ och en inkallning. Jag la ut vittringspinnar till Mizty och det var...intressant.
Isa skötte sig hyfsat idag; har gått bättre, kunde gått sämre typ. Vi behöver fila på massa småsaker; sättandena i halterna, tålamodet när hon sitter med apporten, ingångarna (som funkar perfekt hälften av tiden) och lite sådär. Hon la sig ner IGEN på sitt i grupp men låg fint på platsliggning.
På söndagar däremot är Isa väldigt pigg och tycker att det är en strålande idé att vakna med tuppen så att säga. För att motverka det släpar jag helt enkelt med mig Isa i bilen när jag kör tidningarna, då ligger hon där i 2½ timme och halvjäser och sedan kan hon sova en stund på morgonen. Förra lördagen vägrade dunungen följa med; när hon förstod att bilåkning mitt i natten stod på schemat vände hon på klacken och innan jag fattat att hon vänt hade hon hunnit ner och lägga sig framför ytterdörren, så jag var rar och släppte in henne. Då kom jag hem vid 7 och klockan 20 över 8 tyckte Isa att nu är det ju morgon, HEJJE! Isa väcker en inte direkt charmigt heller utan börjar gärna dagen med att tugga på garderoben, för då vaknar ju jag och det är ju skojigt. När jag bara säger till henne att lägga av hoppar hon sött upp i sängen och lägger sig och biter i sänggaveln istället. Puttar jag då ner henne ifrån sängen knatar hon fram till väggen och börjar dra loss tapeten. Skäller jag då på henne tänker hon sig att en sko får ju igång mig, och så där håller vi liksom på och redan vid garderobskäkandet är min morgon egentligen förstörd; jag kan inte somna om igen!
Inatt tvingade jag dock med henne igen, som hämnd för förra söndagen och imorse fick jag minsann sova! Eftermiddagen spenderade vi på hundklubben tillsammans med Linnéa och hennes skräcködla. En hel jävla massa mygg joinade oss med glädje dessutom, vilka små svin. Isa gned sig förtvivlat i ansiktet, Mizty högg för att mörda och jag och Linnéa fick bölder i huvudet och livet var alldeles jävligt. Regnade gjorde det också. Nåja, Linnéa kommenderade mig och Isa; en apportering, fritt följ och en inkallning. Jag la ut vittringspinnar till Mizty och det var...intressant.
Isa skötte sig hyfsat idag; har gått bättre, kunde gått sämre typ. Vi behöver fila på massa småsaker; sättandena i halterna, tålamodet när hon sitter med apporten, ingångarna (som funkar perfekt hälften av tiden) och lite sådär. Hon la sig ner IGEN på sitt i grupp men låg fint på platsliggning.
Bobo.
Det händer saker med lilla Bobo. För det första är han verkligen inte liten längre, snarare stor som en katt. Dessutom har han fått päls! Vit, sträv, obehaglig päls över hela kroppen. Huvudet är mörkt och det finns bara en kal fläck kvar, den sitter mitt mellan öronen på Bobo. Bengt växer inte lika fort, och är fortfarande liten, söt och mjuk. Bobo är lite som en belgare; lätt för bett. Han prövar sig liksom fram med truten vilket jag tycker är lite obehagligt. Bobo bet mig t ex i gäddhänget häromdagen.
När Isa bits är det inte så obehagligt. Igår var vi och tränade tillsammans med Karin och Josefine och Isa fick bra störning. Hon bara äääälskar Karin och Josefine var inte alls så dum hon heller. Förutom att Isa la sig på sitt i grupp och har slutat hoppa över hindret så gick det bra! Hm.
Jag funderar på att börja ge Isa flytande belöning; hon sätter i halsen hela tiden vid träning och det sabbar lite när hon måste hosta och grejja mitt i fotgåendet. Fanta, kanske? :P
När Isa bits är det inte så obehagligt. Igår var vi och tränade tillsammans med Karin och Josefine och Isa fick bra störning. Hon bara äääälskar Karin och Josefine var inte alls så dum hon heller. Förutom att Isa la sig på sitt i grupp och har slutat hoppa över hindret så gick det bra! Hm.
Jag funderar på att börja ge Isa flytande belöning; hon sätter i halsen hela tiden vid träning och det sabbar lite när hon måste hosta och grejja mitt i fotgåendet. Fanta, kanske? :P
Gps...
...finns det i min nya Iphone. Inte fan hjälper det, märkte jag idag när jag skulle hitta tandläkare i stan och sedan släppa Emil där. Förutom att det är helt livsfarligt (för mig som redan har massor att göra när jag kör bil) att sitta med telefonen framför näsan så stämmer inte varken beskrivningen eller kartan med verkligheten (nåja). Hmpf.
Jag lyckades hitta rätt bra till slut ändå tyckte jag och vi var på plats i tid och allt. Klockan 2 hade han tid, klockan 4 när vi suttit som ljus båda två och kollat på ALLA hundannonser på blocket (på iphonen, fräsigt!) så tröttnade Emil och undrade varför det aldrig blev hans tur. Jag hade hittat till fel tandläkare. Sammanfattningsvis är alltså GPS helt olämpligt. Det ordnade sig ändå, inte tack vare min Iphone med GPS utan tack vare att det visst fanns en lucka på stället vi hamnat på. Tur där.
I övrigt är jag faktiskt ganska nöjd med min Iphone; det ser fräckt ut när man skriver sms, jag kan se vilken slags svamp jag bör plocka, jag kan ha inköpslista för Emils jobbiga storhandlingsidéer och jag kan till och med låta telefonen väcka mig när jag inte är i min djupsömn. :P Däremot har jag fortfarande inte lyckats stoppa in mina egna mp3-låtar som ringsignaler, den har sämre teckning än min gamla telefon och den är stor som ett hus. Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig vid livet utan min lilla rosa Nokia ifrån gudvetnär.
Isa och jag har tränat och promenerat, och nu ligger hon sött och biter Emil i armarna medans han undrar vad det är för fel på min border collie. Tjaa, jag vet inte, söt är hon iallafall.
Imorgon blir det träning igen!
Jag lyckades hitta rätt bra till slut ändå tyckte jag och vi var på plats i tid och allt. Klockan 2 hade han tid, klockan 4 när vi suttit som ljus båda två och kollat på ALLA hundannonser på blocket (på iphonen, fräsigt!) så tröttnade Emil och undrade varför det aldrig blev hans tur. Jag hade hittat till fel tandläkare. Sammanfattningsvis är alltså GPS helt olämpligt. Det ordnade sig ändå, inte tack vare min Iphone med GPS utan tack vare att det visst fanns en lucka på stället vi hamnat på. Tur där.
I övrigt är jag faktiskt ganska nöjd med min Iphone; det ser fräckt ut när man skriver sms, jag kan se vilken slags svamp jag bör plocka, jag kan ha inköpslista för Emils jobbiga storhandlingsidéer och jag kan till och med låta telefonen väcka mig när jag inte är i min djupsömn. :P Däremot har jag fortfarande inte lyckats stoppa in mina egna mp3-låtar som ringsignaler, den har sämre teckning än min gamla telefon och den är stor som ett hus. Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig vid livet utan min lilla rosa Nokia ifrån gudvetnär.
Isa och jag har tränat och promenerat, och nu ligger hon sött och biter Emil i armarna medans han undrar vad det är för fel på min border collie. Tjaa, jag vet inte, söt är hon iallafall.
Imorgon blir det träning igen!