Då kan man ju fråga sig vad fan Bobo och Bengt är förnåt. Det är två tamråttor, ungar, typ 8 respektive 6 veckor. Väldigt söta. Eller, Bobo är inte söt. Han är tydligen något som kallas dubbelrex och "kan få ett par lite kalare fläckar". No shit Sherlock. Bobo har inte kala fläckar, han har fläckar med liiite päls. Mest är han bara tunnhårig och skallig; han ser ut som en tapir. Bengt däremot är bedårande. Eller, Bobo är ju fin på sitt sätt så klart. Alla kan ju liksom inte vara bildsköna, men han verkar ha en vacker insida iallafall och det känns ju fint. Jag är faktiskt inte rädd för varken Bobo eller Bengt, trots att jag är rädd för små djurs fötter i vanliga fall. 

Isas favoritplats.

BOBO 

BENGT

Sedan kan jag ju lika gärna passa på att ge lite utrymme för vår sista familjemedlem Manfred. Manfred och jag har ingen direkt relation till varandra, Manfred är inte så social och verkar inte ta någon notis om mig alls. Faktum är att han är riktigt trist. Hade man gjort ett bildspel med Manfred hade det räckt med en bild. 








Manfreds gröna lilla kropp.

Där har vi all musik, trevliga högtalare och allt det där. Det var ju surt, nu får jag ha på musik på min egen dator och det är ju inte riktigt samma sak med de där små löjliga högtalarna som finns på en laptop... Det är aldrig tyst här! 

Idag har jag tränat med Karin och hennes tjejer i Lerum. Isa var något disträ, men la sig typ bara någon gång på kvarsittandet och låg stilla på platsliggningen, även om halsen blev rätt lång när fåren rörde sig på andra sidan vägen. Ingångarna med apporten tränades det på vilket gav resultat, Karin kommenderade inkallningar, vi tränade vanliga ingångar och ställande under gång typ. Lite förvirrad fröken, kändes det som. 

När Karin tränade med Kata stod jag mest och vrålade sånt-som-man-säger-på-tävlingar.

När jag kom utbrast Karin att det är första gången hon sett mig i en pastellfärgad tröja. That's right, den är grön. Nu är den full med smulor av kokt älglever, skitäckligt. 

På vägen hem fick jag direktiv av Karin angående en annan väg, för att slippa köerna. Frågade Karin ungefär 3 gånger vad vägen hette, trodde att jag hade det, satte mig i bilen och började fundera på om det var TUTELVÄGEN hon sa. När jag såg skylten mindes jag att det var HÄRSKOGSVÄGEN jag skulle ta. Tutel är något helt annat, sammansatt med ett annat ord blir det tydligen ett gräs. (?)

Imorgon kör jag mina föräldrar till flygplatsen igen, de ska till Grekland en vecka. Besten får vara med mig trots att han inte direkt gillar mig alls. Han avskyr mig nog inte heller, det är bara någon slags likgiltighet som han bara känner inför mig. Andra gillar han ju. Emil åkte till båten i förmiddags och lämnade alltså mig med hans trasiga dator. Playstationet tog han med sig så jag kan inte spela Sonic heller.

Emil jobbar, Isa är söt. Vallat, tränat lydnad, inte spårat, sprungit slalom och sådär. Träffade en vild ung schäferhanne på hundklubben häromdagen, ringde Emil och försökte övertala honom (igen!) om att inte skaffa schäfer. Gick sådär. Hunden var vild och tjöt, matade honom med gräs och då blev han tyst. En stund. Glad skit iallafall.

Tränade slalom på agilityplanen på hundklubben igår, skickar Isa till vattenskålen efter en stund, Isa skiter i vattenskålen och kutar för allt hon är värd upp till lydnadsplanen och lägger sig vid grinden. Jag satt och tittade på agilityhundar häromdagen, men Isa verkade inte alls förstå tjusningen utan ålade bara runt efter människorna istället...! Lydnad och får is the shit, alltså. Och spår. Linnéa stal min spårlina och åkte till England, fick tillbaka den av Timmy igår som kom och drack kaffe. Med sig hade han Mizty, den gamle ragatan.

Idag regnar det och Isa gillar inte regn. Det krävs rejäl övertalning för att överhuvudtaget få henne ut på tomten på morgonen för att kissa! Jag har varit snäll idag och väntat med promenaden, men nu regnar det lite mindre och det får hon överleva. Ut ska vi! Kanske blir det till och med ett spår, nu när snöret är tillbaka i en påse i bilen. I påsen låg ett gäng med stenar också, jag vet inte riktigt vad det är tänkt att jag ska ha dem till.

Emil ska köpa orm. Det känns helt okej. Vi har gjort en deal; hur många (ofarliga) ormar som helst är helt okej, men jag vill inte vara med vid matning (den ska dock äta dött, tydligen) och det blir inga andra sådana djur, typ med ben. Det innebär alltså inga spindlar, tusenfotingar, vandrande grejjer eller liknande. Jag känner mig själv tillräckligt bra och har läst tillräckligt mycket psykologi för att förstå att jag skulle behöva proffessionell fobiträning mot just små djur med snabba ben.