Emil jobbar, Isa är söt. Vallat, tränat lydnad, inte spårat, sprungit slalom och sådär. Träffade en vild ung schäferhanne på hundklubben häromdagen, ringde Emil och försökte övertala honom (igen!) om att inte skaffa schäfer. Gick sådär. Hunden var vild och tjöt, matade honom med gräs och då blev han tyst. En stund. Glad skit iallafall.

Tränade slalom på agilityplanen på hundklubben igår, skickar Isa till vattenskålen efter en stund, Isa skiter i vattenskålen och kutar för allt hon är värd upp till lydnadsplanen och lägger sig vid grinden. Jag satt och tittade på agilityhundar häromdagen, men Isa verkade inte alls förstå tjusningen utan ålade bara runt efter människorna istället...! Lydnad och får is the shit, alltså. Och spår. Linnéa stal min spårlina och åkte till England, fick tillbaka den av Timmy igår som kom och drack kaffe. Med sig hade han Mizty, den gamle ragatan.

Idag regnar det och Isa gillar inte regn. Det krävs rejäl övertalning för att överhuvudtaget få henne ut på tomten på morgonen för att kissa! Jag har varit snäll idag och väntat med promenaden, men nu regnar det lite mindre och det får hon överleva. Ut ska vi! Kanske blir det till och med ett spår, nu när snöret är tillbaka i en påse i bilen. I påsen låg ett gäng med stenar också, jag vet inte riktigt vad det är tänkt att jag ska ha dem till.

Emil ska köpa orm. Det känns helt okej. Vi har gjort en deal; hur många (ofarliga) ormar som helst är helt okej, men jag vill inte vara med vid matning (den ska dock äta dött, tydligen) och det blir inga andra sådana djur, typ med ben. Det innebär alltså inga spindlar, tusenfotingar, vandrande grejjer eller liknande. Jag känner mig själv tillräckligt bra och har läst tillräckligt mycket psykologi för att förstå att jag skulle behöva proffessionell fobiträning mot just små djur med snabba ben.