Såhär ser det ut när vi pluggar i vår familj. Jag sitter på stolen bredvid Isa, i vanliga fall.


När Bobo och Bengt sover och Isa gett upp hoppet om råttsvans till frulle ser det ut såhär istället. Notera Emils något bistra uppsyn. 

I söndags var jag&emil på polishunds-sm och helt apropå ingenting tränade jag och Linnéa rallylydnad igår, bara sådär. Det svåra var kopplet, helt klart. Idag har vi spårat med Neda och Ace, B1 var med också och talade om för schäfern att Isa låter vi vara ifred. "Rör du så dör du", säger han nog till Ace på värsta storebrorsvis.
Tappade bilnyckeln i spåret och släppte på Isa igen som är en käck tjej och hittar nyckeln. Sötunge!

Bobo ja. För ett tagsen hade Bobo fått päls. Nu ser han förjävlig ut igen. Trots att jag hört att dubbelrexar är sådana tänker jag nog åka in till djuraffären och fråga om det verkligen är meningen att han ska se ut så. Hade jag mött Bobo på gatan hade jag varit hundra på att digerdöden kommit till Sverige igen:




Han ser ju allt annat än frisk ut, Bobo. Men han verkar pigg, glad och välmående (äter som ett svin) och kliar sig inte. Men ful är han, vidundret!

Bengt är lite sötare;



Manfred är egentligen mest grön. Ibland utbrister Emil "Lina KOM, kom och kolla, Manfred har FLYTTAT SIG!" Då har Manfred med största sannolikhet tagit sig ifrån hängväxten till hans stora rot/stock/träd han har på andra sidan terrariet. Det vet jag, för jag känner Manfred nu. Jag kan hans moves, så att säga. Manfred rör sig inte så mycket.




Jag lyckades faktiskt övertyga Ace om att det var helt okej att sitta stilla en halv sekund för ett foto, och SEDAN kunde han väl få hänga i min kamera och dreggla ner linsen.