...finns det i min nya Iphone. Inte fan hjälper det, märkte jag idag när jag skulle hitta tandläkare i stan och sedan släppa Emil där. Förutom att det är helt livsfarligt (för mig som redan har massor att göra när jag kör bil) att sitta med telefonen framför näsan så stämmer inte varken beskrivningen eller kartan med verkligheten (nåja). Hmpf.

Jag lyckades hitta rätt bra till slut ändå tyckte jag och vi var på plats i tid och allt. Klockan 2 hade han tid, klockan 4 när vi suttit som ljus båda två och kollat på ALLA hundannonser på blocket (på iphonen, fräsigt!) så tröttnade Emil och undrade varför det aldrig blev hans tur. Jag hade hittat till fel tandläkare. Sammanfattningsvis är alltså GPS helt olämpligt. Det ordnade sig ändå, inte tack vare min Iphone med GPS utan tack vare att det visst fanns en lucka på stället vi hamnat på. Tur där. 

I övrigt är jag faktiskt ganska nöjd med min Iphone; det ser fräckt ut när man skriver sms, jag kan se vilken slags svamp jag bör plocka, jag kan ha inköpslista för Emils jobbiga storhandlingsidéer och jag kan till och med låta telefonen väcka mig när jag inte är i min djupsömn. :P Däremot har jag fortfarande inte lyckats stoppa in mina egna mp3-låtar som ringsignaler, den har sämre teckning än min gamla telefon och den är stor som ett hus. Det kommer nog ta ett tag innan jag vänjer mig vid livet utan min lilla rosa Nokia ifrån gudvetnär. 

Isa och jag har tränat och promenerat, och nu ligger hon sött och biter Emil i armarna medans han undrar vad det är för fel på min border collie. Tjaa, jag vet inte, söt är hon iallafall.

Imorgon blir det träning igen!