Julen gör sig påmind...

Vare sig jag vill det eller inte tycker folk att det är dags att börja med julbestyren och det är det väl egentligen - på söndag är det första advent. Folk börjar alltid gaffla om jul, julshopping och julpynt allt för tidigt och redan innan första advent brukar jag vara aptrött på julsångerna. Julen ska man fira på julen, inte under hela hösten och därmed basta! Nu börjar det dock bli dags - idag har vi julstädat, julpyntat och klätt julgranen uppe på hundklubben. Vintern verkar dessutom vara här så vi har burit in alla stora agilityhinder och utemöbler. Isa har struttat runt med alla andra små liven där uppe och vi har hunnit med trevliga promenader och lite träning. Hon frös lite om fötterna vid ett tillfälle, mespropp! Funderar till och med på att köpa ett täcke och sätta på i vinter när hon har tränat och ska sitta i bilen och liknande, hon verkar lite kall? Kanske kan vara en bra idé.

Isa har upptäckt att Manfred käkar små musbarn som inte hunnit se många sekunder av livet. (Manfred äter död mat.). Isa hade antagligen gått fritt följ som aldrig förr med ett ludet litet lik som belöning, men det känns rätt jävla grisigt. Egentligen är det ju inte värre än hennes hundmat eller hennes vanliga godis, men det här ser ju faktiskt ut som ett musbarn. Jag känner både sorg och förtvivlan när Isa's blick blir helt stel och crazy när hon inser att jag har plockat fram ett litet barn ur frysen. Min söta lilla hund har blivit ett jävla rovdjur. Hon hade lätt ätit både döda musbarn och levande tamråttor om hon fick chansen. Framförallt Börje verkar hon störa sig på eftersom att han alltid biter Isa i kranen när hon står för nära buren. De kommer inte speciellt bra överens. 

Imorgon åker vi till Skåne, bara över dagen, för att träffa emils familj och deras söta lilla vattenhund (som mer ser ut som en isbjörn än en hund). På söndag anländer Gun och jag har kalla fötter efter en mardröm där ALLT med fåren gick snett; dom rymde, var aggressiva, åt inte maten, drack inte vattnet, gjorde sönder staketen och som om inte det räckte försökte både min och Linneas hundar att ÄTA fåren, så vi kunde inte ha med oss hundarna överhuvudtaget inom 500 m från fåren. Hoppas att verklighetens fårägande blir lite mindre otrevligt! 


You had me at hello

Kommentarer
Postat av: Karin

Din version av "När lammen tystnar" kanske är den verkliga rysaren... något att ta upp med filmbolagen?! ;)

2010-11-27 @ 19:33:16
URL: http://drakera.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Start
Lina
Isa