Rent ut sagt. Jag blir galen. Han envisas med att bita sönder deras hängmatta VARJE natt vilket medför STOR sorg, förtvivlan och depp hos Bobo och Bengt. De älskar nämligen hängmattan; det är väldigt mysigt att ligga där, småsnacka, jäsa gött och kissa på varandra. Härligt! Det funkar liksom inte med de andra liggplatserna som finns. Det ska vara hängmattan. Innan jag fått upp den igen varje dag klättrar framförallt Bengt runt den och försöker lägga sig i den med påföljd att han ju trillar ner en våning... Smarthuvud. Börje bekymrar sig inte över hängmattan, han jäser mest i huset eller på hyllan tillsammans med rädde Bosse som inte direkt lever rövare i buren under dagarna. Jag tyckte lite synd om Bosse; hyllan sitter i buren i framkant vilket ju gör att det rör sig en del; jag, emil, och en border collie som stirrar frenetiskt samtidigt som hon slickar sig runt munnen kan ju inte vara alltför härligt om man är rädd. Stoppade honom i en tygpåse vi har där inne, för där hade han ju fått vara ifred. Bosse verkar dock vara något av en självplågare (eller adrenalinjunkie?) för han klev upp direkt och la sig på hyllan igen. Jaja. Idag har Isa långpromenerat med mamma och besten medan jag skrev två prov. På första provet hade jag 180 minuter på mig och på det andra 4 timmar. (Är det lika lång tid kanske, nä?). Jag var klar med bägge på 2 timmar. Har aldrig riktigt förstått vad de tänkt att man ska göra av all provtid. Öva sig i särskrivning? Kolla stavfel hundra gånger? Jag lyckades dessutom med konststycket att inte riktigt minnas vem som vann första världskriget, good for me. Lydnadsträning på tom lydnadsplan, as always, Isa var duktig och hade mycket trevligt. Rutan har hon dock förträngt igen och jobbar istället ihärdigt med den högra konen. GAH! Ikväll ska jag mata Manfred igen och jag måste verkligen plugga. För att slippa dessa otrevliga upplevelser ännu en stund tänkte jag först åka till Neda och dricka hennes goda kaffe, klappa hennes söta dalmatiner, snacka med hennes ashäftiga papegoja och säga till hennes enorma schäfer att sluta bita mig i bukfettet. I november kommer fåren, sen jävlar ska vi satsa på Godkänd vallhund! Hoppas att jag inte förstör min stackars fina hund. Fåren heter Gun, by the way.