Att inte gilla jul är inte helt självklart, "VAAA, ALLA GILLAR JULAFTON!?" brukar det heta. Att det faktum att en vuxen, helt ickereligiös människa som redan har en del prylar, som inte är helt materialistisk och som dessutom avskyr att handla även dagen innan folk får lön, stör så många människor gör mig ganska faschinerad. Det verkar vara ett grovt kulturbrott att ens yttra "jul" i något annat än väldigt positiva ordalag. Jaja.

I vilket fall som helst är jag begåvad med världens raraste sambo och världens raraste föräldrar som lyckades pricka in precis rätt julklappar. Av mina föräldrar blev det träningsgrindar till fåren, så att vi kan komma igång ordentligt!

Av Emil fick jag;
- En sladd som man sätter mellan bilstereon och iphone = aldrig mer hackiga skivor eller dålig radio.
- En sådandär dockningsstation eller vad det kallas, också till telefonen, enorma högtalare med skitbra ljud som man stoppar telefonen i = slipper dåliga högtalare på datorn. 
- Nya, rosa hörlurar.
- Guitar Hero med gitarr, trummor och mikrofon! Spelat som satan och har blivit grym på gitarr. Sångrösten är värre; jag kanske inbillar mig, men det känns som om både Isa och råttorna gömmer sig när jag sjunger Bon jovi's "You give love a bad name". Ihop med våra tidigare gitarrer kan man nu alltså vara 4 stycken; en som spelar gitarr, en på trummor, en på bas och en som sjunger.
- En tatuering. Ska bara lyckas välja. 

Inte så dumt, va? Emil borde egentligen klonas till alla människor. (Det säger jag inte bara för att jag får fina pleseentel, även om det såklart är ett plus!)
Av mig fick Emil en jättefin klocka, playstation-spel, hemmabiosystem (stackars våra djur, det i kombination med gitarr, trummor och min sångröst borde ge dem både migrän och magsår). Han fick dessutom en "gåva" till tigrarna; Det är ingen direkt vits att köpa prylar åt svältande människor till Emil. Det är djur som finns närmast hans hjärta.

Isa fick massa illaluktande hundtugg och en pipboll som hon fint öppnade själv med en jäkla fin teknik. Bollen får bara användas korta stunder, för den får JAG migrän och magsår av. 

Igår och idag har jag tvingats titta på ALLA Sagan om ringen-filmerna, extended versions. Emil tycker att det är en schysst deal - jag får titta på Sagan om ringen OCH Starwars mot att Emil tittar på alla Twilightfilmerna med mig (igen). Jag börjar ångra det där, tittar nog hellre på Edward själv. Jag har plågat mig igenom första sagan om ringenfilmen när den kom; tre dagar tog det, så tråkigt var det. Den var inte bättre nu, inte heller tvåan och definitivt inte trean. Rena döden nästan. De som gör filmerna uthärdliga (en gång) är GIMLI och Aragorn. Gimli för att han är helt skelögd och rolig, Aragorn för att han är snygg. Frodo gör mig mest upprörd, vad är det för hjälte som får BÄRAS av en annan hobbit? Stackars Sam, han borde varit hjälten. Det kan även hända att en liten del av det agg jag känner emot hobbitar beror på att Emil säger att mina fötter ser ut som hobbitfötter. Hmpf. Hjälte, en meter hög med klumpfötter och dålig självdisciplin? Det finns heroinister som klarar av sociala relationer bättre än Frodo. 

Nåja, nu är det gjort.