Bollen. Fotbollen. Isas ögonsten, Isas pärla och Isas allra bästa vän. Nu har dom återförenats igen. Hon tänker aldrig släppa bollen mer, såg det ut som förut när hon låg ute på tomten och flåsade med munnen på vid gavel med bollen i truten. Hon är fri från sjukskrivningen från och med igår, och lyckligare BC finns nog inte.

Typ så har det sett ut sen jag fick hämta hem fröken igår. Hon jamade för full rulle när jag kom in hos veterinären och en sköterska hade kramat lite extra på henne eftersom att hon var så ledsen.

Nu är det sjukskrivning (ingen fysisk ansträngning alls typ) i 10 dagar eftersom att blödningen kan brista om hon tar i. Känns mycket skojigt - idag har hon liksom tagit igen dötiden hon missade när hon var sövd igår och bl a roat sig med att bita sönder en BH. Hon fick ett ganska långt spår uppe på hundklubben som hon tog sig an med stor glädje och spetssvansen i topp. Lite ledsen när hon insåg att det var slut, dock.

Eftersom att veterinären inte vet om hon fått ut alla pinnbitar ska jag hålla koll på henne ett par veckor vilket t ex innebär att jag har fått order om att tempa henne varje dag vilket tydligen är ett uppriktigt skräckscenario för Isa som vill ha sin kropp ifred annat än när det gäller kramar. Hennes kroppsspråk visade tydligt att det här nog fan var det VÄRSTA som kunde hända.

Tog en fika på hundklubben ikväll med Neda och fick se jätteschäfern Ace igen, som ser ut att ha vuxit från en kalv till en vuxen älg.


Vad enkelt och trevligt livet var - innan febertermometern kom fram.

I halsen alltså. Isa har stuckit ner en pinne i halsen idag och ligger nu på operationsbordet eftersom att hennes nya hobby som pinnslukerska inte gick något vidare. Hon har fått en blödning i halsen och det finns en bit av pinnen kvar ända nere i tonsillfickan.

Jag får lov att hämta hem henne ikväll klockan 8 om ingenting händer. Antagligen visade jag upp ett mycket tydligt kroppsspråk när veterinären sa till mig att åka hem, för hon klappade mig på axeln och påminde mig om att det ju bara gäller några timmar. Jag känner mig sådär tom liksom, och fällde några (läs många) tårar på vägen hem utan min lilla hund i bilen. Jag vet inte när jag blev så fånig och känslig.

Nu irrar jag mest runt. Vad gör folk som inte har hund liksom? Städar, pluggar, fikar? Ingenting känns lockande av dom alternativen.

Ska man inte kunna spara lösenord på en Mac? Och man borde väl inte behöva ladda ner en annan webläsare för att kunna göra radbrytningar i bloggen? Bajs.

Tur att den är fin ändå, min mac. Annars hade jag brutit ihop vid det här laget.

Alltså det är så jävla tråkigt att köra tidningar. Jag dör inombords när jag tänker på det. Det roligaste som hänt EVER när jag har kört tidningar är att en gubbe på P3 sa "Hej Gun" och då sa Gun "Heej det är Gun". Jäjj. Tur att Emil är snäll och håller mig sällskap.

Isa förstår vilket moment som är på gång när någon säger "nästa moment är ställande under gång". Hon ställer sig sketsnyggt; men jag hinner ju fan inte ge henne ett kommando innan hon nitat. Så det tränade vi bl a på igår när Karin kommenderade och idag har Emil fått stå och säga "kommendera" over and over again. Det gick bättre i slutet. Hunden var dessutom duktig förövrigt också men vi behöver träna på högersvängar, högersvängar och högersvängar. Nu tittar jag förövrigt på Mamma byter bo och bara älskar Emil ännu mera.

Nu råkade det vara så att min dator inte gick att laga, visade det sig när vi var i Malmö i helgen. Jag var förresten med Emil, hans syster och hans pappa på fotbollsmatch. Den nya stadion skulle vara något alldeles i särklass, SKETHÄFTIG liksom, och allt skulle bli så jävla bra på den nya arenan. Jag vet inte jag. Men jag tittar ju sällan på fotboll. Malmö FF mötte Häcken på en träningsmatch vilket innebar en massa skåningar och en Göteborgare, jag. Ju längre in i matchen vi kom, desto viktigare för mig blev det att häcken vann. Dom där jävla skåningarna betedde sig som djur - tur att min jävla skåning har något slags förnuft och inte är riktigt så djurlik som vissa andra. Häcken vann med 2-1 och jag erkänner; Jag bara njöt! När matchen var slut var min första tanke "Det är Linas pojkar det!".

Min dator mår inte bra. Inte alls. Fläkten verkar ha dött, sa emil och gav mig en påse frusna ärtor att stoppa under det som tydligen kallas CPU. Jag kan inte hjälpa att jag någonstans Hoppas på att den inte går att laga. Höhö.

Faschinerande. Bytte linser, och helt plötsligt blev världen lite annorlunda, lite skarpare, lite klarare. Det framkallar ju yrsel. Att se bra alltså.

Det är två saker som tynger mig. Två saker som känns helt omöjliga att överleva. 1; jag måste klippa mig imorgon. Sitta och skämmas som en hund medan frisören röjer runt med saxen och med jämna mellanrum förfärat och chockat skriker "MEN GUD vilket slitet hår! Har du ALDRIG gjort n hårinpackning? Jag har aldrig sett något liknande!". Efteråt får jag gå därifrån, gråtfärdig och med 29 cm kortare hår än jag bad och bönade om. 2; Breaking dawn, del 1, har inte premiär förrän i typ november. Jag vill inte vänta så länge på Edward. Det känns mycket tungt.

Det är bråk här hemma, ett mycket allvarligt bråk. Det har varit på gång länge, de har faktiskt aldrig kommit bra överrens.

De bråkande parterna är Isa och Börje. Idag när jag stod vid buren och snackade lite med råttorna så fick Börje tag i Isas öra och högg henne rätt ordentligt. Då blev Isa lite upprörd, bet emot gallret och stod kvar med näsan för nära en halv sekund med hela garnityret upplyft. Börje, som inte är så mesig, passade då på att bita Isa igen, i näsan. Då blev hon MYCKET arg och högg frenetiskt mot gallret ett par gånger, och ställde sig sedan lite längre ifrån för att visa sitt missnöje mot Börje, som glatt sitter kvar på samma ställe och tycks säga "kom igen då!". Oerhört provocerande, tycker Isa. Börje sitter nu på sitt lilla hus och ställer sig mot gallret varje gång Isa går förbi, medans Isa tar ut svängen lite för att slippa bli huggen samtidigt som hon får ett mycket spänt kroppsspråk och mord i blicken. 

Jag och Isa umgicks med Emil en stund idag. Sågs vi inte mer när han bodde i Malmö, tro? Så var det nog.

Hade mig en trevlig morgonpromenad med en något mindre sjövild Isa idag i kalasväder (iallafall i skogen där det inte är så mycket sol så att man blir trött i hela pannan av allt kisande). En liten session hos Gun hanns med också och vi har dessutom tränat; rutan, framförgående (framåt-hopp-SPRING-hoppsanjagskullevisstskritta), fritt följ med svängar, halter och vändningar på stället, apportering klass 1+2 och extra ingångsträning, läggande och ställande under gång + ingångar efter inkallningar. 


Rävunge.

Sitter med en hel hög av filosofi- och litteraturvetenskapsinlämningar. Inte skojigt. Det är nästan så tråkigt att det är värt att särskriva "Jätte tråkigt". Så känns det.

För att öka på kreativiteten lite, såhär när det är dags för analys av Zolas "Krogen" och en ganska gedigen uppsats i filosofi, så har jag lite samkväm med en sån här:



Då känns det lite skojigare. 

Har varit fast i plugg hela jävla helgen och halva veckan innan det och det är en mycket uttråkad prinsessa som ligger bredvid mig och ser ut som om hon har dött inombords. När jag tog en paus i förmiddags för promenad med Linnéa, Timmy och Malin + alla hundar såg man bara ett svartvit sträck längs stigen - fram och tillbaka, fram och tillbaka i något som kan kallas för idiotgalopp. Stackars lilla pärlan!

Jag ramlade i tisdags igen, på tomten, och är fortfarande öm i det där höftbenet. Igår höll det på att hända igen när jag litade på att snön säkert skulle "ligga fast och bra och stilla över isen, som ett halkskydd". Det gjorde det inte. Mitt problem med is i vanliga fall är att jag tänker "Äh, vafan, jag har ju VINTERSKOR" och så struttar jag på som vanligt och nästan dör. 

I tisdags fick Emil (och kanske lite jag, i början på dagen iallafall) ett städ- och shoppingryck. Det innebar att ALLT skulle storstädas och vi skulle dessutom handla innan, för då tycker vi att det är lite skojigare att städa. Emil och jag är mycket jämställda, vilket brukar betyda att...tja, vi båda två har roligare saker att göra än att städa. Storstäd var alltså välbehövligt och belöning i form av nya grejer var helt enkelt ett måste.

Iväg till IKEA alltså. Egentligen skulle vi bara köpa en hylla till alla TV-grejer och sladdar till sorround-grejerna. Men seriöst, det är så hysteriskt jobbigt att gå på IKEA, så när man väl är på plats så HANDLAR MAN! Rejält. Således fylldes alltså kassorna med allt ifrån lampor, stora handdukar, små handdukar, skärbräda, hylla och konsoller etc. Och ljus. Jag gillar att köpa ljus. Ljus som är gedigna både i storlek och antal. Det är min grej, fast att jag är för varm för att ha dem tända egentligen.

Dagen rullade vidare med inköp av nya mattor till vardagsrum och kök, sopborste (eh), tvättmedel fast att lådan hemma nästan var full, sådana där övriga nödvändigheter och en tillhörande disskussion om huruvida Isa faktiskt behöver ett fårskinn för flera hundra kronor att ligga på i bilen eller om det räcker med ett täcke eller så. Emil röstade för skinnet, inte jag. 

Inne på Claes olsson köpte Emil en ny sladd till den externa hårddisken, timer till Manfred, pluggar, skruvar och högtalarsladdar medans jag irrade iväg och rafsade med mig en eltandborste med nya fina borstar till, postit-lappar, ett lås och svarta stripes. 

FYRA (!) timmar senare var vi hemma och då ville jag inte alls städa. Men efter lite peptalk gjorde jag det ändå. Under tiden vi städade funderade vi på det mest humana sättet att döda 4 råttor på. Eller iallafall två. Bobo och Börje är jag ju lite förtjust i. Deras jävla slott står liksom inte riktigt bra någonstans och de är överlag ganska äckliga. De kostar mer pengar varje månad i mat än vad Isa gör, den ene är jätteelak och de är ju för fan inkontinenta. 

Igår var jag på dejt med Karin och Veronica + tillhörande hundar. För första gången ever blev jag inte helt efterbliven vid kommendering av fria följet = Isa var med mig och duktig och allt.

Sova alltså. Det är en aktivitet jag skulle kunna tänka mig, såhär klockan 04.20. Men neeej, älskar man någon intresserar man sig även för den personens intressen, tycker Emil. Så därför sitter jag uppe och kollar på UFC med honom. Det.är.inte.skojigt.

Isa har spårat och promenerat = p^q. Fast bara om båda delarna i påståendet stämmer, dvs att Isa faktiskt både har spårat och promenerat. Och det har hon ju. Min dator fick virus för ett tag sen och något blev fel med omformateringen. Emil har slitit som ett djur för att fixa den igen - och det lyckades. Nu funkar den fint, fast den ser inte alls ut som den brukar. Allt är fel; färger, typsnitt och hela känslan av datorn liksom. Weird. Mer en annan dag.

Formaliserar satslogik med hjälp av sanningstabellen. Öh. Igår fick vi till riktigt bra träning på Hammars, en kombo av miljöträning och uppletande. Duktig hund! Idag blir det inte mycket liv alls. Pluggar, promenerat och ska till Gun + kaffe hos Linnéa med tanter. Isa lite halvledsen över bristen på aktivitet och gömmer ben i min garderob. Vilket tufft liv hon har, stackarn. Internet har varit borta och förstört mina chanser till Deadwood - men nu är det igång igen och avsnitten på väg ner. Imorgon kommer Emil hem, undrar om jag känner igen honom alls längre? :P

Tar en deadwood-paus till förmån för Sveriges värsta bilförare. Mys!