Ace den stökiga.

Inte dåligt skönt att komma ut ordentligt efter typ en veckas stillasittande med skolböckerna under näsan. Slutprov gånger 2 imorse. Nu drar det igång igen på måndag - men helgen ska vara helt fri från plugg. Får se min man en stund på dagen imorgon innan han åker igen. 

Satt och pratade om vilken hundras han ska ha idag på hundklubben förresten - människorna där är iallafall helt överrens med mig om att vi såklart ska ha en bäcä till. Varför skulle vi köpa nåt annat liksom? Emil är dock inte riktigt med på noterna - OM det inte handlar om att han får Isa så att jag shoppar en ny och det är ju alldeles och fullständigt uteslutet. Dockan är min. Han kan köpa en orm till istället. 

Apropå husdjur är Bosse aggressiv. Oerhört creepy. Jag vägrar röra honom och skulle faktiskt inte ens stoppa fram handen till honom om jag fick betalt för det. Han har bitit både Viktoria och Emil så att det började blöda. Hade jag inte varit rädd om Isa hade jag velat släppa Bosse till henne. ;)
Han är dessutom inte snäll mot de andra råttorna. Själv vill jag inte ha kvar honom - men Emil är blödigare än mig och säger "NÄSTA gång han biter så det blöder så ryker han". No shit Sherlock. Mig ska han då fan inte bita.
Vi har alltså en orm som är hundra gånger snällare än råttjäveln. 

På måndag drar jag igång med någon slags b-kurs i filosofi och en litteraturvetenskaps-kurs. Kan nog bli skoj, bättre än alla jäkla grundämnen och trams iallafall, jag köper fortfarande inte riktigt det där. 
Det blir nog aldrig någon vetenskapskvinna av mig inte. Men man kan ju inte vara bäst på allt. En lärare sa förresten till mig i 6;an (på det första nationella matteprovet) att jag var väldigt ologisk. Jaha. Jag tycker fortfarande inte om tanken på att två minus blir plus. Det har iallafall aldrig funkat på mitt bankkonto det där. Lärare har faktiskt inte alltid varit så snälla mot mig, kom jag på. Min bildlärare sa en gång att mitt fina höstträd som jag målat såg ut som "ett gammalt påskris" och en annan gång talade hon om att min målade moské mer liknade en fängelseborg. En gammal "problemklasslärare" (pojkarna i min högstadieklass var rätt vidriga) sa att jag hade luder på tungan. Vem fan har det, liksom? Egentligen menade hon väl ludd på tungan - ett uttryck som hon använde för att förklara att någon pratade för mycket och borde hålla truten. Tror dock att hon hade större behov av att vakta sin tunga - det var inte jag som sa det där! En till anekdot. 

Bosse den ilskne. 

Idag är det precis ett årsedan jag hämtade den här dunungen nere hos Josefine.

Efter att hon varit här några timmar skrev jag såhär:

" Bc-barn, dag 1

Nu har Isa varit hemma i några timmar. Bilresan gick bra, svansen viftade sött trots lite åksjuka.

Hon verkar definitivt ta flytten med ro än sålänge, svansen ligger över ryggen till och med när hon sover. Hon har kissat och bajsat UTE, käkat och tagit sig en ordentlig koll på sitt nya hem.

Min (enda) krukväxt hittade hon DIREKT, och tidningsstället (och för all del, alla tidningarna) hittades också snabbt och framförallt växten verkar hysteriskt rolig i ett par rara valpögon. Hon bits hårt i tårna och i emils skägg. Sover helst i knäet och gnider sig när det är mysdags.

Leksakerna är kul och hon har bekantat sig med vattenskål, ytterdörr, leksakslådan och allt det där. Vi tog en pytteliten promenad och hon kissade fint. På väg ut från tomten fick hon syn på mina koner som står på tomten, så efter halva "promenaden" vände hon helt enkelt och gick för att roa sig med den.

Hon har hunnit träffa häradsbetäckaren också, som är jätteduktig. Jag trodde att han skulle bli rätt jobbig men han är riktigt hänsynsfull! Isa tycker att det är störigt när han flåsar henne i örat (killas nog!) men i övrigt är hon inte direkt bekymrad över honom. Hon är tuff, den lilla.

När jag började skriva inlägget satt hon bredvid mig och bet mig i händerna, men nu har hon tacklat av och ligger alldeles nära och känner lugnet. "

Då var hon söt. Sedan blev det till att stolpa runt i jeans och höga kängor här hemma eftersom att hennes sylvassa tänder gång på gång gjorde både in- och utgångshål i mina ben och fötter. Vi byggde kök här hemma under januari - februari och det tyckte Isa var hysteriskt roligt; hon slet i skåpen, slet i kartongen, högg mig och Emil, sprang iväg med verktygen och förstörde ett antal av IKEAS träpluggar. Häromdagen hjälpte jag pappa att montera en bokhylla och upptäckte faschinerat att Isa fortfarande älskar träplugg. Isa upptäckte duschen också, och kunde ligga länge länge inne i den och skälla, morra, sparka på och slita i den där pluppen till avloppet. Nu för tiden går hon bara in i duschen ibland, men roas fortfarande av pluppen. När hon hade bott in sig lite (det gick fort) började hennes temperament att vakna - nästan ingen som träffar Isa tror på mig när jag säger att Isa kan vara en riktig skata. Men det kan hon - hennes ilska har för det mesta berört viktiga ämnen såsom hushållspapper, fjärrkontroller eller att gå in när hon inte vill. Det har vi diskuterat och idag är Isa en mycket trevlig och snäll ung dam. 

(Isa åt faktiskt första dagen. Sedan slutade hon med det. Nu räcker en dagsranson i ca 5 dagar.)

I slutet av januari förra året lät det så här i bloggen:

" Virvelvind

Dagarna rullar på och den rutiga fröken blir mer och mer vovve för varje dag som går! Att bygga kök med henne i närheten är verkligen ingen hit! Emil var helt färdig igår kväll när jag kom hem och han hade monterat + valpvaktat samtidigt. Som om det inte räcker med montering, liksom. När jag kom hem möttes jag av en desperat blick och ett "Jag vill inte ha valp Lina! Är dom såhär?!"... Tjaa, det är dom ju. Emil har visst bara haft käcka valpar.

Isa är dock väldigt käck, allt beror ju bara på vem och vad man jämför med. Hon kommer fint och springer i full karuta när hon varit ute och kissat i stället för att dra åt andra hållet, hon är grym när vi ska träna, hon älskar leksaker (nåja, diverse kroppsdelar är väl favoriten), hon är orädd och framåt och älskar alla. Hon kissar oftast ute och framförallt är hon söt som socker. Att hon hänger i ALLTING, snor skruvmejseln och springer iväg, blir vansinnig när hon inte får smaka frukost, hittar det absolut mest smärtsamma ställena att bita i och såvidare försvinner direkt när hon fäller upp sina små öron och tittar en oskyldigt rätt i ögonen. Hennes små valputbrott genomlids helt enkelt med vetskapen om att hon lite senare kommer att somna sött i knäet. Emil smälter som smör när hon krullar ihop sig i hans ansikte och verkar genast glömma bort att hon precis måttat ett fullbett i underläppen på honom... Emil vill ha en tröttare valp, dock. Haha. Imorgon ska jag ha slutprov, så Emil får valpvakta då också.

Apropå ansikte hade jag och Isa ett litet åsiktsutbyte imorse. Hon vill gärna komma upp och kramas i sängen när hon märker att man vaknat. (Eller jag, Emil vaknar aldrig först.) Hon ligger på min sida och sover oftast på golvet på morgonkvisten. När hon ser att jag vaknar vill hon upp, åla runt i mitt ansikte och uttrycka all kärlek i världen. Sedan kikar hon över mitt ansikte och får syn på Emil, som det såklart också ska samkvämas med. Isa är en bestämd ung dam och snabbaste vägen till målet gäller. Därmed klöser hon sig sin väg (för resa sig gör hon då inte när det är mysdags) över mitt ansikte för att komma till Emils skägg som av någon anledning är ljuvligt att åla runt i. Hon har rätt vassa klor och uppepå det en valps koncentrationsförmåga och fiskminne vilket gör att hon ibland kommer av sig och istället börjar hugga frenetiskt i hakan, näsan, piercingen eller vaddetnukanvara. Imorse visade jag en alternativ väg; lite mer RUNT mig, eller iallafall under ansiktet. NÄHÄ, sa bruden med humöret och lät liksom inte vänta på sig... Vi visade varandra alternativen vi kommit fram till några gånger, jag fnissandes och hon inte fnissandes, innan hon hon gick med på att gå över benen på mig istället... Jag gissar att vi kommer att resonera kring det här imorgon också. "



Isa har fortfarande precis samma morgon-procedur, med det undantaget att hon (oftast) krälar över halsen på mig i stället, vrider sig i farten och blir liggandes med hela bakvagnen över hals/ansikte istället. Hon har bytt ut Emils skägg mot hans öron. 





Nu är Isa värsta mogen, uppför sig i regel som den stjärna hon är och ställer aldrig till några bekymmer alls. Förutom om jag har pluggat för mycket - hon är inte speciellt tolerant mot brist på sysselsättning utan behöver en hel massa jobb för att inte återgå i någon slags regression och börja bita i stolar, skor och sådära. Nyaste hobbyn vid uttråkning är att börja rycka i strumporna (efter att jag lärde henne ta av dem) och kanske kanske råka bitas i fötterna aningens också.



Rent vardagsmässigt är Isa helt fantastisk. Hon är enkel med andra hundar (kunde varit modigare), helt strålande med andra människor, skäller inte onödan, funkar lika bra lös som i koppel, fungerar i alla miljöer och situationer. Hon blir aldrig galen, hispig eller stressad och ballar ALDRIG ur, förutom när hon hälsar på de hon tycker mest om! ;)

Hon är stabil, skottfast än så länge, snäll, grym med barn, lyhörd, smart som få och väldigt signalkänslig. Jag har hittils inte varit med om en enda situation som hon inte klarar med ett fett jävla MVG. 

Isas känslighet är det bästa med henne tror jag, samtidigt som det går mig på nerverna ibland. Henne lurar man nämligen inte. Jag måste alltid tänka precis rätt för att hon inte ska genomskåda mig. Är jag borta i huvudet är hon inte samma hund längre - och är jag med i huvudet gör hon de saker jag vill innan jag ens fattat att jag hunnit börja tänka dem... Massor av "vardagskommandon" har Isa lärt sig helt själv utan att jag ens haft som mål att lära henne dem för tillfället, hon bara förstår ändå precis vad jag tänker. 

(Isa undrar var jag har tänkt att hon ska gömma benet om hon inte får ha det i fotöljen, inte i brasan, inte i garderoben och inte i min sko.)



Träningsmässigt är hon precis lika kanon. Lydnaden älskar hon och gör alltid en tjurrusning upp till appellplanen - och nästan varje gång blir hon lika besviken över att jag har tänkt mig en promenad först. Hon är snabbtänkt, arbetsvillig och tycker det mesta i träningsväg är sketkul. Hon är också duktig på att hantera pauser och att vara passiv en stund. I spåret är hon helt strålande där med - hennes första spår fick hon förra vintern när hon var så liten att hon fick plats i mina fotspår som en myrslok. Hennes andra spår la Karin till henne och förutom att Karin är så förbaskat rolig och härlig och alldeles underbar så fixade hon det lika bra som det första. Hon är säker, lugn och metodisk i spåren och tycker att belöningar enbart kan handla om att spåra vidare. Vallningen har vi precis börjat nosa på och jag vet inte alls hur det kommer att fortsätta, nu när jag har egna Gun och allt. Just nu pysslar vi med allmän lydnad runt fåren, som handlar om vad man får göra och inte när jag matar dem. Jag själv är iallafall en betydligt sämre vallare än min svartvita pärla! :)
Lite uppletande har vi jobbat med - men inget direkt strukturerat vilket märks ganska tydligt.

Agilityn har vi börjat pilla med lite halvhjärtat också - tanken är att ge sporten en chans, nu när hon är "vuxen". Några sökövningar har hon fått som såklart gick bra, men fokus detta året vill jag ha på lydnaden, spåret och på vallningen. (Kan man be om dygnet-runt-jour hos uppfödare tro?)

Isa är en dröm att leva med och skillnaden mellan henne och min svarta prins är enorm. Flera gånger det här året har jag kommit på mig själv med att få förhöjd puls, eller hugga tag i Isas halsband därför att jag har varit inställd på att "sådana här situationer klarar inte hundar av". Men Isa gör ju, har jag fattat nu och det är verkligen häftigt hur enkelt, avslappnat och roligt livet med hund har blivit nu. Nästan varje dag händer grejer som nästan gör mig tårögd med Isa - just för att hon klarar allt så bra. Saker som är "vardagssaker" och som är självklara för många men som Greven aldrig lärde sig att hantera. På my dog iår var mina vänner alldeles till sig av hundlängtan och hundsuget gjorde dem nästan galna. Själv längtade jag bara hem, för det bästa man kan få finns ju där ju!

Isa är, kort och gott, en helt strålande liten hund och jag vet i fan hur jag ska kunna hitta någon slags värdig efterträdare till henne. Hoppas att hon lever i hundra år!

Planer och mål för 2011 ser ut någonting såhär:

Vardag

- Jag ska bli mindre bortskämd och mer duktig med att belöna min hund.

Lydnad

- LP1 
- Start i klass 2 (gärna 1;a pris)
- Träningstävla

Bruks

- Starta appellen (spår) och bli uppflyttade

Uppletande

- Börja träna mer strukturerat och mot något slags vettigt mål.

Vallning

- GK vallhundsprov känns väl modigt att hoppas på - däremot hoppas jag på mycket vallning och utveckling! Vallhundsprov kan vänta tills jag blir lite bättre på det här med fårskallar och hund i kombination.

Kurser

- En vallningskurs

- En agilitykurs

Övrigt

- Mentalbeskrivning under våren

- Röntgen under våren/sommaren


Så får vi se hur det går. Jag själv måste bli mer strukturerad och inte bara lattja runt. Mer träningsplanering och liknande för att inte bara stampa på samma ställe.



Behöver jag säga att jag älskar min lilla hund?

Iallafall ett tag. Den här skräcködlan ska bo med mig, Isa, Bobo-Bengt-Bosse-Börje och Manfred (emil jobbar) i ett par dagar medan Linnéa är i Trysil och skidar halvt ihjäl sig. 

Det fina med Mizty är att man vet precis vart man har henne. Står det käk i köket hittar man henne här, utan undantag:

Dålig mobilbild.

Står det inte mat framme, så står/sitter/ligger hon vid råttorna. 

Isa ligger bredvid mig - trots att Mizty verkar ha fattat tycke för Isa sista tiden är hon inte helt säker på att man kan lita på tanten. 

Häromdagen klippte jag min första klöv, förresten. En Gun hade lite problem med att en klöv hade klyvt sig lite och hade lite ont - det är ordnat och Gun haltar inte mer! Får är verkligen käcka små djur. Enkla och snälla.

Nuffen utför jobbet med glädje och kräver inget annat än glada röster och lite kattmat vid arbetsdagens slut. 

Gitarrspelande Isa - hon förstår inte alls vitsen faktiskt.

Emil jobbar hela tiden, men jag har fått ha honom hemma sedan i fredags och nu åker han idag igen och blir borta en vecka. Suck. Gårdagen spenderade vi på My dog tillsammans med Linnéa, Timmy och min bror och Viktoria. Vi tittade på freestyle, käkade apdyr icke-god macka och jag kom äntligen ihåg att köpa ett koppel till Isa - tappade bort mitt gamla för någon månad sen. Vi köpte ullstrumpor också (i icke könsneutrala färger! :P).

Vi fastnade ett bra tag hos Greyhound-montern - lite förtjust i de där långbenta varelserna. Hunden i montern hade lårmuskler som jag-vet-inte-vad och tävlade i kapplöpning. Letade febrilt efter en Berner Sennen-monter för Daniel och Viktorias skull som planerar hundköp om något år. En berner ska det bli, men ingen monter fanns utan istället umgicks de lite med en assistanthund som var på plats.

Det var rätt kasst med montrar tycker jag - inte ens belgarna eller nuffarna hade en.

När jag skulle parkera fick jag dessutom en smärre titanic-upplevelse - översvämning med stora "isflak" i. Det lät illa under min stackars bil och jag höll på att fastna. Så mycket smältvatten på så kort tid är ingen bra grej! Lyckades iallafall hålla mig på fötterna både från och till bilen - har ju pappa Lennarts gener i mig och det brukar inte funka så bra för mig i kombination med halka.

Blev hysteriskt träningssugen och jag&Linnéa lärde Isa trick igår kväll när vi kommit hem. Linnéa faschinerad över min vansinnigt kloka hund och Isa njöt över uppmärksamheten. Sötnöt. Rätt knepigt att hitta något vettigt ställe att träna på nu och Isa har dessutom ramlat i en trappa och haltat lite så hon har fått ta det lite försiktigt i ett par dagar. Nu haltar hon inte och är rejält träningssugen.

Isa och hennes toyboys - Bruno till vänster och Chocko till höger.

Min lösning är något som liknar Shutter Island. Jag låtsas helt enkelt att verkligheten, dvs den med plugg, inte är den riktiga verkligheten. Den riktiga verkligheten, för stunden, består istället av fritid, rosa moln och söta små ponnies som kan flyga. Då kan jag t ex ägna mig åt att försöka lära Isa spela Guitar Hero. 

It's a snake!

Dagen igår började vi med promenad - Isa fick ett jäkla fyspass med bolletande i snö som nådde mig upp till låren. Vi hade med oss B1 som förbrukade det sista förtroendet hos mig att gå lös - stack och var borta alldeles mycket längre än vanligt, lite lagom härligt att stampa efter i all snö med halsont och astäppt näsa. Skethund! Snöre på. Tuff shit. 

Mitt på dagen åkte jag och Isa till IKEA's parkering och vi fick till ett 45 minuter långt välbehövligt lydnadspass - förutom att det var halt så jobbade hon så bra som bara hon kan. Efter träningspass åkte vi vidare till hundklubben för playdejt på appelplanen, den är inhägnad vilket behövs för Isas dejter; De 7 månader gamla setterbröderna Bruno och Chocko. Linnéa passar dem över nyår och hade såklart med sig sina tanter också, som sällan eller aldrig bjuder upp till lek. Mizty har i och för sig fattat tycke för Isa men har en attityd som snarare får Isa att frukta för sitt liv. Settrarna däremot, framförallt Bruno, älskade hon och de fann varandra direkt, jagades, brottades, sprang runt runt runt och hade det väldigt mysigt i all snön. Trötta settrar - lite halvtrött bäcä.

Hem, duscha och rasta en sista gång innan det var dags för kalajs. Jag, Emil, Daniel och Viktoria lagade mat till mamma och pappa (och oss, off course). Det blev minsann tre-rätters och lyckat och allt. Kvällen var trevlig, Isa njöt av min bror och Viktoria, visade inga som helst tecken på minsta lilla oro ens vid 12-slaget och hade det nog bara bra. B1 klarade nyår med bravur, trots hans (tidigare får man nästan säga) skotträdsla. 

Vår version av nyårsraketer, sådana där helt tysta "ballonger" som ska åka i väg lite vackert i luften sådär, gick åt helvete. Det fick visst bara blåsa 3 meter per sekund; och det gjorde det då rakt inte. Ingen ballong åkte upp; en åkte in i grannens husvägg vilket gjorde att Emil fick fin natt-motion, två stycken åkte brinnande under pappas bil, en annan brann bara upp och trillade ner vid mina fötter och en annan hittades imorse hos en annan granne. Eh. Det hade varit fint, om det funkat! Skålade och fortsatte kvällen med Guitar hero (nämnas bör att hundarna gick till andra våningen när vi spelade), som bara gick bra för mig, och delade sedan in oss parvis och spelade "helt överrens - eller som hund och katt". Jag och Emil vann hela tiden! Vid 4-tiden slängde vi oss i sängen, tjattrade lite och somnade sedan. Väckte Emil i morse vid 10 och sa att klockan var 14. Höhö.